Hur ofta ska vi praktisera yoga?
För mig pågår en yogapraktik under dygnets 24 timmar. Att sträva mot att leva i harmoni med mig själv, andra människor och livet i stort och smått. Lägg märke till att jag skriver “en strävan”. Att sträva mot att leva utan våld mot mig själv eller andra. Att leva i sanning och förnöjsamhet. Att utvecklas och fördjupa mitt medvetande så jag vet vem jag är och kan göra val utifrån min sanning, längtan eller vad jag tror på eller vill sträva emot. Att lära känna mig själv. Detta är något jag strävar emot, ibland är jag där, ibland inte men livet och dess strävan går vidare.
Inom yogan är just Avidya – att inte veta vem du är, att leva i mörkret, roten till allt lidande. Därav är det så viktigt att verkligen låta yogapraktiken bli en strävan att se sig själv och livet såsom det verkligen är, inte som vi önskar att det skulle vara.
Överkomma hinder
När vi praktiserar asanas är andningen och de olika positionerna våra verktyg för att nå djupare inom oss och upptäcka det som står i vägen för att kunna leva fullt ut. Rädslor av olika slag blir som blockerare för att våga göra det vi vill och vara den vi är. Genom vår asanapraktik upptäcker vi och möter dessa hinder och med tiden kommer vi kunna gå igenom de hinder vi möter på mattan och framförallt i våra liv.
Vårt sinne blir lugnare och vår självmedvetenhet fördjupas genom vår praktik på mattan och i livet. Vi tränar vår fysiska kropp, stimulerar våra organ, ökar förbränningen, vårt mentala fokus och får en djupare upplevelse av den kraft vi alla är en del av och som vissa kallar Gud, andra den inre kraften och en del vill inte ge det något namn alls eller kännas vid att den dimensionen finns. Detta är en personlig upplevelse och för många privat.
Traditionell Mysore praktik
När vi är i Mysore praktiserar vi traditionellt 6 dagar i veckan, förutom fullmåne- eller svartmånedagar, ej heller under de första dagarna av vår menstruation. Till Mysore åker vi vanligtvis för att praktisera, möta vår yogalärare och fördjupa oss inom yogans värld. Det är vårt huvudsakliga fokus och vad vi är där för. Att praktisera 6 dagar i veckan är ett åtagande och något vi åker till Mysore för att göra. Vi äter, sover, umgås allt i relation till vår morgonpraktik.
I andra situationer, som i våra liv hemma, har vi kanske ett arbete, familj, barn eller andra åtaganden och ansvarsområden som tar tid och energi i våra liv. Kanske en 6-dagars praktik blir en börda, ett hinder något vi tyngs av eller tror att vi måste utföra. Vår strävan på yogamattan blir tvång eller något vi gör mekaniskt för att vi tror att vi måste praktisera asanas 6 dagar i veckan. Eller vi lever med skuld for något vi tror vi måste göra. Ytterligare ett krav i livet som kan leda till stress. Att stå på mattan en gång i veckan är bättre än ingen alls. Ibland drabbar livet oss och det finns vare sig ork eller lust att stå på mattan och möta sig själv. Vi kanske behöver andra saker i vårt liv just då.
Yoga är inom oss
Jag tror att det är viktigt att var och en hittar sin form med antalet gånger i veckan, hur mycket vi gör när vi praktiserar och när det passar att stå på mattan. Ibland räcker det med att sätta sig på mattan och andas, sträcka ut eller bara vila. Vi behöver inte utföra alla positioner vi lärt oss varje gång vi praktiserar. Att alltid påminna sig om att den högsta yogan pågår hela tiden och det vi gör på mattan är en träning, ett verktyg mot att leva i yoga.
Yoga är egentligen ett tillstånd, ingenting vi gör utan något vi är. Det vi praktiserar på är en strävan mot att leva i det tillståndet där harmoni och förnöjsamhet råder. Ett tillstånd där vi vet vilka vi är och de val vi gör är sprungna ur självkännedom. Inte val ur rädsla, tvivel eller okunnighet.
En djup dedikering
Att fråga sig själv varför vi praktiserar och står på mattan i ur och skur är viktigt och ger oss en djupare mening med vår praktik. Att praktisera yoga är en disciplin som kräver oerhört mycket av varje person. Att gå upp tidigt varje morgon eller rulla ut mattan efter arbetet eller när barnen somnat och gå igenom sin sekvens av rörelser eller åka till yogashalan för att där göra sin praktik tillsammans med andra. Oavsett var och när vi praktiserar våra asanas krävs det en övertygelse och en intention med vår praktik. Gränsen är hårfin mellan att stanna kvar i sängen och somna om eller skippa passet efter arbetet och slappa i soffan. Ibland är det det vi behöver. Vi behöver också vila. Med tiden lär vi oss känna igen de signaler eller mönster som vill somna om eller bara slappa och vi vet om det är det vi behöver eller om vi behöver ställa oss på mattan och andas igenom kroppen.
Lyssnar inom
Under de 10 år jag hade Yoga Shala Stockholm praktiserade jag oftast innan morgonklassen eller direkt efteråt. Jag praktiserade i regel 6 dagar i veckan. När jag sedan lämnade Yoga Shalan för att undervisa runt om i Sverige och i Världen ändrades mina rutiner och det har ibland varit svårt att få till praktik och resande. Jag försöker oftast få till någon stund med mig själv på mattan var jag än är i världen. Idag har jag också en pranayama (andnings)praktik som tar en timme varje morgon. Jag försöker alltid kombinera mina olika praktiker så att de ger mig det jag behöver och inte skapar stress.
Jag formulerar vanligtvis en intention och bestämmer dagen innan om jag ska praktisera eller inte. Om jag inte gör det så vill jag helst somna om och tänker att jag praktiserar senare. Senare blir oftast inte av utan det kommer något i vägen. Ibland är det så och det är ok. Försök att inte slå på dig själv eller vara för hård i dina tankar om din praktik. Det skapar en stress och ett negativt mönster av stränghet och skuld. Ahimsa – att inte bruka våld vare sig i tanke, handling eller ord mot dig själv eller någon annan är ett viktigt begrepp att integrera i sig själv. Att anamma de två första grenarna av Patanjalis 8-faldiga väg är den absolut viktigaste och högsta formen av yoga av dem alla.
Låt glädjen och lusten vara en vägvisare liksom smärta och oro. Vi kan lära oss så mycket av att lyssna inåt och låta även det som är jobbigt få vara med. Att praktisera yoga är att hela sig själv. Våga lyssna inåt låt smärtan oavsett det är ett ont knä eller ett brustet hjärta få vara med och leda oss leder till oanade upplevelser och vi blir än rikare inom oss själva.
Anpassa till förändring
I början av min yogapraktik praktiserade jag en form av yoga med mycket bakåtböjningar. Jag var vig som en vidja. Ung och ambitiös. För första gången i mitt liv hade jag funnit en plats där min kropp kändes positiv och jag fick mycket beröm av min lärare och de andra i min grupp. Efter några år började ryggen smärta och det blev svårare och svårare att komma ur sängen om morgnarna. En morgon kom jag inte upp alls utan fick åka ambulans till sjukhuset där det visade sig att jag hade två diskbråck och min nedre rygg var mycket sliten och trött. Läkaren förbjöd mig att yoga igen. Kanske kunde jag börja med Qi Gong, tyckte han.
För mig var yogan redan då en livräddare och något som hade kommit att betyda så mycket för mig. Att sluta fanns inte i min värld. Jag vilade en period för att sedan starta igen i Indien med yogaterapi. Små rörelser med mycket andning lärde mig var smärtan fanns och hur helandet skulle fortsätta. Att lyssna inåt och till mig själv istället för till beröm och smicker blev en viktig livsläxa och något som också påverkade och förändrade andra delar av mitt liv. Idag många år senare är jag helt frisk och nästan lika vig,
men framförallt så mycket rikare på kunskap om mig själv. Jag tackar idag den skadan, utan denna erfarenhet hade jag aldrig lärt mig så mycket om mig själv.
Var din egen lärare
Våga lyssna inåt och finn din egen röst. Var går din gräns? Hur ofta, när och hur ska din yogapraktik se ut? När är smärtan något vi kan gå igenom eller ska vi stanna upp? Bli din egen lärare i den tradition och tillsammans med de du väljer att träna för och med.
One Comment
Lämna ett svar Avbryt svar
Anmäl dig
Anmäl dig och få Marias nyhetsbrev en gång i månaden med länkar till senast blogg och kursschema i Sverige och runt om i världen
Life is an adventure of our own design, intersected by fate and a series of lucky and unlucky accidents - Patti Smith
Tack Maria,
Detta var en nyttig och fin påminnelse om ödmjukhet och att lyssna inåt. Det största våldet gör jag på mig själv i min strävan att göra rätt och bra. Men det blir lätt FÖR bra.
Så den här satt helt rätt ?
Ha en fortsatt fin ledighet.
Många varma hälsningar Hanna