Var den förändring du vill se i världen: Yoga i den digitala tiden

Livet som pre-internet-resenär

När jag under 80-talet började resa runt i världen som “traveller” och som en praktiserande yogatjej, använde jag inte e-mail eller mobiltelefon. I min värld fanns det inte. Alla de sociala medierna, Facebook, Instagram och Twitter, låg långt fram i tiden. Internet var för mig ett abstrakt begrepp som jag inte ägnade en tanke åt.

Istället packade jag väskan med yogamattan som den viktigaste delen och sa hej då till familj och vänner. Lämnade efter mig några Poste Restante adresser och visste att det skulle ta månader, ibland år, innan vi skulle ses igen eller höras av. Ett “collectcall” till föräldrarna på julen var obligatoriskt. Annars skrev jag brev utan att veta om de kom fram eller om jag skulle få svar.

Det innebar inte att dessa människor inte fanns kvar för mig. Mina närmaste bar jag alltid i mitt hjärta på ett djupt och innerligt sätt som var till bara för mig och dem. När breven anlände till de adresser vännerna och familjen fått av mig var det som julafton. En helig stund där närheten andades genom de efterlängtade breven från dem.

Visst saknade jag stundtals den direkta kontakten med mina nära, men samtidigt fanns det ett lugn i att vara med mig själv och totalt närvarande i det jag befann mig i. Fokus på nuet gav mig lugn och tid att fördjupa mig i det jag tog mig an och leva fullt ut med det jag befann mig i.

Varje upplevelse var till för mig och dem jag delade den direkta upplevelsen med. Något som stärkte och fördjupade upplevelsens djup och omfång.

Det fanns något vackert i att vara utelämnad till sig själv och dem som fanns nära just i den stunden. Att inte heller veta något om någon var en frihet och stärkte den egna integriteten och även mitt inre och yttre fokus. En frihet på många sätt! Själen hann med och ett sällsamt lugn var närvarande.

Uppkomsten av sociala medier

När jag började undervisa i mitten av 90-talet marknadsförde jag mig aldrig, gjorde ingen reklam för mig som yogalärare eller för Yogashala Stockholm som jag grundade 1999. Det var samma år jag fick min första mobiltelefon, som dessvärre ödelades några veckor senare i min handväska med hjälp av en handkräm som läckte. Sedan tog det något år innan min andra mobiltelefon landade i min hand och där har det sedan dess passerat några stycken. Numera är mobiltelefonen en liten dator och jag är oftast uppkopplad med mina nära och kära och många andra i mitt nätverk.

Idag är jag kluven till hur sociala medier och marknadsföringen av yogalärare har utvecklats. Vad händer med oss av all den information vi ständigt möts av? Vad gör de sociala medierna med våra sinnen och hjärnor? Alla trender, åsikter, drev och ibland rena häxjakter som bedrivs där ute! Vem ligger bakom och vilka motiv finns det i att utelämna sig själv och sitt innersta till en publik utan direkt mottagare? Tänker på det bakomliggande bekräftelsebehovet som yttrar sig på så många olika sätt. Vem tar ansvar för var allt landar? Alla dessa frågor kan göra mig brydd och ibland orolig. Jag tänker också att jag som individ är ansvarig över vad jag lämnar ut om mig själv och andra. Vad är mitt syfte, min intention? Det är viktigt att jag inför mig själv formulerar varför jag vill berätta just det här innan åsikter och marknadsföring sker inom alla sociala medier.

Att finnas på Facebook, Instagram eller Twitter är för mig ett liv utanför det innerliga och nära livet med familjen och vännerna. Det är ett liv i etern utan direkta mottagare och utan ansvar för vad som sägs om mig själv eller andra.

Ja, jag använde dessa medier för att berätta om mina kurser och kort om var jag befinner mig i världen. Och ibland en status med en vacker bild eller någonting som gör mig glad. Att bli grattad på födelsedagen eller att få gratta någon är en glädje, liksom att med hjälp av Facebook hålla kontakten och uppsöka gamla vänner och kontakter. Så visst är de sociala medierna en glädje ibland, men att berätta om mitt inre, mina demoner, mitt privata liv eller lägga ut diverse bilder för att skapa en säljande produkt är inte min melodi. Det sparar jag till mina allra närmaste där tillit, närhet och uppföljning finns.

Skapa verkliga möten

Vad det gäller min roll som yogalärare är Facebook fantastiskt på att sprida information om mina kurser, men många elever kommer fortfarande till mig genom rekommendation eller genom min hemsida. Jag tror fortfarande på att mun till mun metoden fungerar. Om någonting är bra. Om någon yogalärare är duktig och kan sin sak får de som ska veta det. Att ha miljoner följare på Instagram eller att stå på händerna på Facebook har ingenting med kvaliteten på en yogalärare eller en människa att göra.

Att mötas i det verkliga livet med klara ögon och ett öppet sinne är för mig fortfarande det allra vackraste. Där finns livet i sin allra sköraste och mest innerliga form och där vill jag leva så mycket det går.

En stor förebild för mig är Mahatma Gandhi. Han påverkade så många människor bara genom att vara den han var och leva sina värderingar och det han trodde på. Ahimsa – att inte bruka våld. Om detta användes med medvetenhet på de sociala medierna och i det verkliga livet skulle hela världen se helt annorlunda ut.

”You must be the change you wish to see in the world” – Mahatma Gandhi